finalcountdown.blogg.se

Idag är det precis fyra veckor sedan jag åt fast föda. Nyårsafton var sista dagen på mitt gamla liv. Och oj vad jag åt den dagen. Som om jag trodde att jag aldrig mer skulle få se mat. Cheesecaken som jag hade tänkt frysa in åkte ner. Att äta en hel cheesecake på en gång är svårt men om man går och tar en liten bit lite då och då så står snart enbart kakfatet kvar i kylen:-/ Jag firade nyår helt på egen hand och nej det var inte så synd om mig. Deltidssambon jobbade och tonårsdottern var ute på första nyårsfesten (och jag var tonårsjour med bilhämtning osv) så jag valde en ensam kväll med hund och katt. Klockan 19.00 stod jag nere på coop. Oduschad och påpälsad efter hundpromenad. Packade upp 2 paket nutrilett, lite bubbelvatten (och nej, det var inte champagne) och 1 paket tuggummi på rullbandet. Hade gått omkring planlöst i affären i en halvtimme i jakt på något som jag kunde vräka i mig den där sista kvällen. Men en hel cheescake gjorde till och med mig lite mätt. Så där stod jag och hade en väldigt stor lust att berätta för expediten att jag dels HAR vänner, jag har VALT att fira nyår ensam och jag ska äta god mat ikväll. Nutrilett startar jag med imorgon. Jag sa inget av det....rafsade ner mina saker och stack hem. Nu när jag tänker tillbaka på den dagen så ser jag bara en person med ett stört matbeteende. Varför är det allt eller inget som gäller för mig? Nu är det INGET och det funkar också konstigt nog. Och vågen kom upp från källaren idag... Var tvungen att bli lite peppad av den så jag orkar fortsätta. Så här är resultaten från dagens vägning Stående med båda fötterna stabilt på vågen (vem försöker man lura egentligen*s*) 107,6 kg. Blev så glad så jag kan inte ens räkna ut hur många kilo det är...:-) Nu kör vi hårt.....sex veckor kvar!

Jag kämpar mot galna tankar som försöker att få mig att äta choklad. De säger åt mig att falla för frestelsen så att jag sen kan gå vidare. De säger åt mig att ta plånboken med mig när jag ska gå på kvällspromenad med hunden. De försöker få mig att falla och jag kämpar emot. Bara att skriva ner dom här gör att de blir lättare att hantera. De är ju inte kloka välmenta tankar. Min kropp behöver inte choklad.
Jag ska INTE ta med mig pengar på hundpromenaden!!
Håret är nu ljusbrunt och liiiite flammigt men definitivt bättre än tidigare!
Ska man väga sig i halvtid? Dvs nästa tisdag. Tål att tänka på

Jag klippte mig! Det var en ny salong och ny frisör. En sån där som pratade hela tiden. Jag har lite svårt för det. Det beror nog på att jag i mitt arbete hela tiden måste umgås och prata. På fritiden kan jag njuta av att få vara lite osocial och tyst. Men det var inte min frisör! Hon pratade om allt möjligt. Stannade till och med upp i klippningen för att berätta om sin tonårsdotters allergianfall. Hon var väldigt trevlig och jag hade inte hjärta att säga åt henne att det var helt okej att bara klippa. Hon försökte ju bara vara trevlig.
Nåja, nu är jag klippt och just nu håller jag på att avfärga håret. Om någon gjort detta så vet ni att håret ser ut som en regnbåge. I mitt fall är det orange för tillfälligt. Och nu svider som tusan i hårbotten. Var detta så smart?....
Min sambo har förberett lördagskväll med chips och choklad. Han är smal och har aldrig haft problem med vikten trots dagligt intag av choklad. Livet är orättvist! Jag går upp i vikt bara av att lukta på chokladpapper. Ibland känns det helt okej att han sitter och trycker i sig men ibland blir jag extremt irriterad över det. Vi har diskuterat detta när jag började med VLCD och då kom jag fram till att han fick. Om jag verkligen vill ha något finns där tusen frestelser. Men ibland blir jag ologiskt tjurig över att inte han låter bli.
På tisdag är det fyra veckor som jag hållt på. En vecka till så är jag halvvägs. Känner mig faktiskt lite stolt över att jag hållt ut.

Har precis bokat tid till klippning. Tänkte göra något radikalt. Det innebär att ca 25 cm hår kommer att falla.
Långt hår är fint och jag tror att jag kompenserat min kvinnlighet med håret. När man är överviktig känner man sig inte alltid så kvinnlig.
Men faktum är att hår i en hästsvans är ju inte så spännande. Jo, kanske om man kan ha snygga jeans och nerstoppad skjorta. Nu är det bara en nödfrisyr.
Så jag har beslutat mig för att klippa mig. Tänkte mig lite assymetrisk page. Men hu vad rädd jag är.
Idag passade jeansen som var två storlekar för små ungefär. Härlig känsla! Och så fort jag glatt mig färdigt över detta kom den knäppa tanken "ja men då kan jag ju äta lite idag" Men nej, jag ska klippa mig istället. Belöna mig med annat än mat.
Kan man lära gamla hundar sitta?

Jo, jag håller på fortfarande. Blev så uppslukad av alla andras viktbloggar så jag glömde min egen.
Men jag är på dag 24 och jag lever. Det går lite upp och ner. Jag trodde att efter dag 3 så skulle det bli enkelt, eller enklare. Trodde ketos var ett stabilt tillstånd men icke!
Jag är glad att mina barn fortfarande vill bo här hemma och att jag inte är nyskild:-/ Humöret pendlar nämligen en hel del.
Jag har alltid varit en känsloätare. En sån där som firar med mat, tröstar med mat, reglerar ilska med mat. När man då plockar bort maten så tvingas man handskas med alla de där känslorna rakt upp och ner.
Jag har inte vägt mig än Ibland har jag varit på väg ner till källaren för att hämta upp vågen men hejdat mig. Måste göra annorlunda, måste ändra mitt mönster.
Så här sitter jag nu med en andredräkt som kan döda och tycker livet är rätt okej. Och tack o lov är det lön imorgon och jag kan äntligen shoppa ny baddräkt. Vattengympa med bikini utan resår är en utmaning!

Broccolisoppa som man kryddar med vitlök är fruktansvärd!

Efter att ha varit uppe till 2 och väntat på att stora dottern skulle komma hem sov jag till 9 i morse.
Undrar hur många sömnlösa tonårsföräldrar det finns i landet? Att ge barn frihet och eget ansvar är en ständig balansgång. Frågar man dottern så kan hon hantera det mesta i livet.

Njaaa, frusen nutrilett var ingen hit....

En viktblogg utan vikt blir kanske lite fattigt. Så okej, lite råfakta:
Ålder:44
Längd: 177
Vikt: 116 kg
Målvikt 79 kg